Jan Otto Andersson                    Kotisivu suomeksi

             Vänsterförbundets svenska EP-kandidat 

                  E-post        Stödgrupp          Kampanjkalender

Läs mera:   
EMU - ett steg för mycket ?   
Dags för vänstern i Europa!  
Ulrich Beck: Vad innebär globaliseringen?    
Vi kan påverka vägvalet!  
Marknadskrafterna och vänstern  
Inkomst utan arbete? Debatten om medborgarlön i Finland och Sverige.   
Utopin om den ekonomiska jämlikheten  
Trygghet och hållbarhet i informationssamhället - tre dilemman  
Från Sarajevo till Sarajevo - det korta 1900-talet 
BESTidealitet 
Miljön och världshandeln
 
 Jan Otto Andersson
Jag är född i Åbo 1943. Jag har återvänt till Åbo från Stockholm 1969, Moskova 1973, Budapest 1977, Ålborg 1981, Grenoble 1984, och London 1989.  

Jag är gift med Irene Laatikainen-Andersson. Irene är hemma från Kajanaland. Jag har två döttrar, Janina, som sitter i riksdagen för de gröna, och Laura Lotta, som studerar historia.  

Jag är nationalekonom, politices doktor, docent i internationell ekonomi och jag verkar som forskningsledare vid Åbo Akademis institution för samhällsekonomi och statistik.  

Mitt modersmål är svenska, men jag arbetar ofta också på finska och engelska. Jag klarar mig bra på franska, förstår tyska och kan läsa lite ryska.  

Jag kallas Jotto - av Claes Andersson har jag fått beteckningen "den gladare Andersson". Jag sjunger, cyklar, och spelar schack eller badminton så mycket jag hinner.

Jag har skrivit två böcker 188 vetenskapliga artiklar och en stor mängd tidningsartiklar, isynnerhet som kolumnist i Ny Tid..  

Jag deltog aktivt i grundandet av Vänsterförbundet. Partiets programarbete har engagerat mig mycket. Jag har i det arbetet utvecklat idén om en rödgrön "Tredje vänster". Jag har också skrivit en hel del om medborgarinkomst och medborgarlön. 

Jag har en lång erfarenhet av arbetet i DFFF och Vänsterförbundet. Jag var Landsstyrelsens ordförande på 1980-talet, och satt fem år i VF:s styrelse. Under ett årtionde var jag ordförande för Åbo Gröna Vänster. 

Jag har förhållit mig kritisk till EES-, EU- och EMU-lösningarna. De har inskränkt våra möjligheter att styra ekonomin demokratiskt. Nu bör integrationsprocessens inriktning ändras så att ansvaret för styrningen av ekonomin fördelas klarare mellan ett mer demokratiskt EU och medlemsstaterna, så att massarbetslösheten i EU kan tyglas.